Travel Journal · Lifestyle · Food & Drinks

Priorat – Kan det bli för mycket vinfestival??

På lördagen den 2 maj och vår tredje dag på resan så är det festival. Förmiddagen tillbringar vi på festival i Gratallops med 15 stycken kvinnliga vinmakare i Priorat. Detta sker i Christopher Cannans vingårds trädgård Clos Figueras, så mysigt.

Sigge och hans trevliga fru Lena är nygamla bekantskaper från tidigare resor med Vinupplevelser.

Detta var enligt mig en av höjdpunkterna på resan så långt. Att det skedde i så vacker miljö, där kvinnor visar att de också är att räkna med i den här vinbranschen, var så fantastiskt härligt.

Det var också den här dagen då vi köpte mest vin med hem. Det roliga med de kvinnliga vinmakarna är att det finns så mycket traditioner, kärlek och personliga berättelser bakom etiketter och vinets namn m.m som är så roliga att höra om. En av dem som hade så fina berättelser var Ester Domingo. Hon gör också väldigt goda viner. Vi köpte med oss två flasor av hennes vin ”4 Elements” och två av hennes ”Lo Piot”. Dessutom en fin och genuin person som ger av sig själv.

Vi köpte också en flaska Montsant 2016 av supercoola Ona Farreras.

Detta vin var oerhört prisvärt med sina 16,50 euro. Efter denna förmiddagsfestival, så blev det en dagsfestival i vår hemby Falset och på kvällen blev det buss till Gratallops för festival med lite mer ”erkända vinmakare”. Dock har jag ingen direkt koll på vilka viner jag drack, då jag och Ulf mest satt på en bänk och kollade på Borås baskets fjärde finalmatch, som de vann, hipp hipp hurra!!! Vi uppskattade att vi provat ca. 40 – 50 vin under dagen, så man var rätt nöjd vid det här ”dagset”. När vi vi promenerade ner till bussen, så mötte vi René Barbier och hans fru, som verkligen har varit Priorats pionjär. Många av oss som har upplevt 80-talet har kanske druckit ett vin från honom.

Vi var sedan hemma i Falset redan runt 22-tiden och de som ville kunde fortsätta på vinfestivalen här, men vi valde att gå hem och stupade i säng med reflektionen ”Denna dagen, ett liv”.

Detta är ett känt citat som främst förknippas med farbror Melker i Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan. Det myntades dock redan på 1700-talet av Thomas Thorild. Uttrycket handlar om att leva i nuet och ta vara på varje dag som om den vore den enda man har. Oj vad vi lever i nuet på denna resa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *