Dag 6
Som vanligt när vi är ute och reser så letar vi alltid efter en genuin matmarknad med lokala råvaror, som vi kan laga mat på. Vi ville åka över till Valetta och se om de hade någon trevlig där. Det visade sig att det inte riktigt var vad vi förväntat.
Sist vi var i Valetta så tog vi färjan rätt över, den här gången provade vi bussen. Det gjorde att vi kom in genom Valettas stadsport och besökte vallgraven och Tritonfontänen, som är ett berömt ställe att fotografera sig vid. Typiskt för Valettas gränder är hur man i nerförsbackar (och uppförs) har bord hela vägen och serverar mat och dryck. I slutänden av gränden skymtar man Medelhavet.
Vad gör vi härnäst? Min tanke var att vi skulle gå till Mysterium Fidei, klostret med den hemliga trädgården. Vi promenerade dit, men Ulf ville helst inte gå in. Så vi vände i dörren.
När vi ändå var i Valetta så tänkte vi också att vi besöker den berömda ”The Pub”. Den är berömd av två olika anledningar. Den ena är att nuvarande ägaren jobbade tidigare runt hörnet i flera år och vantrivdes med sitt jobb. Han kom då att bli en stamkund på The Pub vid den tiden. Till slut arbetade han ”gratis” i ett par månader och tog därefter över puben. Det andra sättet puben är känd på är att skådespelaren Oliver Reed tyvärr dog på denna pub under inspelningarna av The Gladiators. The Pub innehar plats nummer fem på listan över världens mest legendariska barer. För att en bar ska platsa på listan, så måste den inneha en historia, lite drama som skakar om.
Väl där så möts vi av en fullsatt pub både inne och ute, ägaren säger till oss i förbifarten; här slår man sig bara ner och delar bord och pratar med människor. Som svensk vill man inte gärna tränga sig på. Men jag tar mod till mig och frågade en ensam kvinna om det var okej att dela bordet med henne.
Hon visade sig heta Deedrei och var en 55-årig kvinna född på Irland men bor i London sedan många år tillbaka. Hon reste ensam och var på semester på Malta i 4 dagar. Hon drack Guiness som en sann professionell Irländare. När hon hade en fjärdedels Guiness kvar beställde hon nästa för att den ska stå till sig, ett sätt att se till att aldrig vara utan. Ja, jisses som hon kunde dricka Guiness!! Vi skiljdes åt med en kram och önskade varandra en fortsatt fin vistelse på Malta. Vi fortsatte och tänkte att det definitivt var dags att få i sig lite mat. Det slutade med att vi gick förbi ytterligare en restaurang som vi blivit rekommenderade, Wagyu. Vi fick där en romantisk tvåmannabalkong med utsikt över en av paradgatorna, så mysig kväll med god mat.
Lämna ett svar