Måndagen 13 april 2026 Handlar det fortfarande för min del om att återhämta sig. Som jag skrivit om tidigare så har jag ju inte begåvats med tålamod, när min DNA-sammansättning skulle sättas ihop. Det visar sig ganska tydligt även vid sjukdom. Nu har jag ätit antibiotikakur i tre dagar och tycker att återhämtningen går ALLDELES för låååångtsamt. Jag tänker ju att 1-2 dagars antibiotika, sen så har det vänt och man bör vara på banan igen. Men tyvärr fungerar det tydligen inte riktigt så😟. Hostattackerna är visserligen lite kortare och inte lika aggressiva. Men de tar fortfarande alldeles för mycket energi och ork från mig. Dessutom är det lite andra symptom som orkeslösheten, värk i kroppen, lock för örat och allt snorande som fortfarande är rätt irriterande efter 13 dagar. Vi försöker att skratta så lite som möjligt (inte supersvårt just nu😜) för det triggar igång hostattackerna. Så just nu har jag ”förbjudit” Ulf att vara rolig. Nu hör ju till saken att vi har lite olika åsikter om hur rolig han är i vanliga fall. Han tycker att han är superkul, medan jag kanske mer anser att han är måttligt rolig😂😜
Igår hade jag ett mål för dagen och det var att orka gå med Ulf till mataffären 500 meter från vår lägenhet. När kl. var 16.30 hade jag äntligen varit i duschen och fixat upp mig det nödvändigaste, blev jag så kallsvettig att jag var tvungen att vila en halvtimme innan vi kunde gå ut. Men hör och häpna, det blev sedan ändå en långsam promenad på ca. 3 km.
Mitt emot ”vår matbutik” ligger ett torg med uteserveringar. Så vi passade på att vila lite innan handlingen. Jag antar att Ulf tyckte det var så mysigt att äntligen får komma ut med lite sällskap. Att få titta lite på folk, som man brukar säga. Så pass att det var svårt att välja vad man ville ha.
Efter handlingen och promenaden, så var all min energi slut. Det blev vila för min del, medan Ulf som vanligt pysslade om och lagade maten för kvällen❤️ TV-kväll i soffan avslutade sedan en tidig kväll. Med denna orkeslöshet och tristess som sällskap, så känns det ändå skönt att nu ha så pass mycket ork att orka skriva lite här i bloggen. Men det blir som vanligt inget revolutionerande blogginlägg, utan mer ”all inclusive” med lite ord och tankar från ett vanligt liv med lycka, glädje, tristess, orkeslöshet, skratt och lite sjukdom. Sånt är livet!
Lämna ett svar