Antibes – Matmarknad & Michelinrestaurang

Lördag den 10 januari 2026 och vi är själva för första gången på 12 dagar. Genast blir det matmarknad och Michelinrestaurangsbesök🙈 Vi gick ut direkt efter frukost för att få se, dofta och uppleva matmarknaden Le Marche Provencale. En dröm som framförallt Ulf har haft länge, är att ha nära tillgång till fantastiska och färska råvaror att kunna tillaga. Den drömmen har gått i upplevelse med råge här. Le Marche Provencale visar sig bara ligga 180 meter från vår lägenhet. Som om inte det vore nog så finns det på de 180 metrarna en fantastisk fiskbutik, en slaktare, flera bagerier och en delikatessbutik med en fantastisk ostdisk. Så man kan säga att vi hamnat i himmelriket, här i Antibes.

När vi promenerar runt och stannar vi till för skojs skull och tittar i skyltfönstret hos en mäklarbyrå, då kommer det ut en tjej därifrån och säger hej! Det visade sig att hon var svenska och vi pratade lite med henne och det visade sig också att hon varit någon form av ”landlord/householder för just vår lägenhet, innan den köptes upp av Fivecation. Ibland är världen bra liten.

Den här staden är så kreativ och konstnärlig så t.o.m på stuprännor kan du hitta ”insprängd” konst.

Därefter blev det hemmalunch och en sovstund framför TV:n och skidskyttet.

Den 1-stjärniga Michelinrestaurangen vi ska på ikväll, såg inte mycket ut för världen😳 när vi passerade förbi.

Men förhoppningen är att insidan av restaurangen och smakmenyn talar för sig själv.

När kvällen kom och vi skulle gå till restaurangen, så gick vi in i den lite märkliga entrén och ingen mötte oss i dörren, vilket är lite märkligt för en 1-stjärning restaurang. Men när vi sedan skulle gå hem efter middagen så visade sig att det fanns en annan lite mer fancy ingång. Nämligen den på bilden nedanför, men google maps hade visat oss den andra ingången.

Restaurangen var inredd i en inbyggd bakgård, med ett levande träd med sin trädkrona som en naturlig inredningsdetalj. Det var en cool miljö att sitta och titta på konst och detaljer i. Alla rätter serverades på fina och ibland lite udda porslin.

Nu till själva menyn, som var en trevlig 8-rätters och med tillhörande vinpaket.

Rödbetsgazpacho med getostkräm. Den var fräsch och luftig. Lite låga smaker i getostkrämen. Men en god förstarätt.

En tillagad pilgrimsmussla bara stekt på ena sidan för att få en fin yta, men för att inte bli överstekt, som sig bör. men också en tartar på pilgrimsmussla på en skiva gissningsvis picklad persimon. Lite oklart då vi inte fick någon meny och fransk/engelskan var lite svår att uppfatta emellanåt. En väldigt fin och genomtänkt rätt, som smakade som förväntat.

Sedan var det dags för kockens signaturrätt bläckfisk canneloni, som han gjort sedan 1991. Den bestod av bläckfisk, som vanligtvis inte är en favorit hos mig. Men den vita lilla rullen med bläckfisk och med rutmönster, var magisk smak på. Dock ansåg jag att hjärtmusslorna var lite smaklösa. Man förstår att denna rätt med smörsåsen till är en långvarig signaturrätt. Väldigt god i sin helhet.

Sedan var det en rätt på piggvar med ett tunt potatistäcke, skivad tryffel och skysås med tryffel i. En god rätt med goda smaker, dock ansåg jag att min piggvar lite överbakad, då den kändes lite kompakt torr och inte delade sig i så fina blanka skivor som den bör göra. Men där är inte Ulf och jag överens kan tilläggas, han var nöjd med sin fisk.

Sedan kom det lerinbakade lammet, kockens andra signaturrätt. Vårt lamm var det 35365:e lerinbakade lammet som serverats här, vilket du kan se inristat i en lerplakett på bilden nedan. Jag fick äran att slå sönder leran runt lammet, med en gummiklubba. Innan lammet togs ur och skivades upp. och kom tillbaka in som en rätt med tillbehör. Lammet var fantastiskt mört och gott, dock lite mycket tunga tillbehör till för min del.

Sedan var det dags för ostdessert, vilken var den sämsta rätten för oss båda. Jag förväntar mig mer av en ostdessert i Frankrike. En ganska ordinär Brie och en kryddad färskost, med troligen lite soltorkade tomater i bl.a. var ingen smaksensation.

Mango och Choklad dessert, som också innehöll passionsfrukt serverades. Den bestod av olika texturer som gjorde rätten mer komplex.

Sista desserten var en form av galettkaka som är traditionell i Frankrike. Man brukar baka in och gömma en leksak i kakan och den som får biten med leksaken, är kvällens/festens drottning eller kung. I vårt fall blev jag kvällens drottning😉 Jag fick den gömda lilla leksaken i min bit. Den här galettkakan ser kanske inte så rolig ut, men den var fantastiskt god.

Efter våra desserter kom Kocken Christian Morriset himself in i matsalen och fram till vårt bord och ritade och skrev en personlig hälsning på baksidan av vår lerplakett. Vi hade lite svårigheter att kommunicera, men han beordrade en av sina anställda att ta min kamera och ta ett foto på oss tre ihop. Christian Morriset har arbetat under den ”store” Alain Ducasse tidigare, innan han för många år sedan startade den här restaurangen i Antibes.

Till sist avslutades middagen med en espresso och kaffegodis.

Sammanfattningsvis en god meny med goda smaker med rätter som har en kreativ touch. De är väl värda sin stjärna på den här restaurangen Le Figuier de Saint_Esprit.

Avslutningsvis lite plus och minus.

Plus: Alltid trevligt när Kocken och kreatören själv är på plats och jobbar och övervakar arbetet. Samt trevligt när han eller hon kommer ut till bordet och frågar vad vi uppskattar, om vi hade några favoriter osv. Ett personligt möte är alltid kul och uppskattas.

Minus: Ett minus var att man inte frågade om vi ville börja med en drink innan menyn drar igång, vilket är brukligt. Samt ganska dålig information om vinpaketet, vilka rätter det serverades vin till och inte, du erbjöds heller inget till kaffet.

Det tog också lite lång tid mellan rätterna i början av menyn, men blev lite bättre under kvällens gång.