Så var det då ”äntligen” dags att lämna Taipei för det stora mötet och den egentliga orsaken till vår Taiwanresa. Det var dags att ta tåget till de södra delarna av Taiwan, för att få träffa Mollys familj. När jag nu ska skriva om dessa dagar tillsammans med familjen och Alice och Jamien, så kommer det att bli sååå många superlativ. Ändå kommer det att kännas futtigt att med ord ens försöka beskriva vad vi fått vara med om, tack vare dem. Det finns verkligen inte ord för hur mycket jobb, planerande och eftertanke, som de har lagt ner på att skämma bort oss på ett helt orimligt, fantastiskt och otroligt varmt och generöst sätt.


Molly, Johannes och vi satte oss då till slut på tåget till Kaohsiung, där vi möttes upp av Mamma och pappa Chang, samt Mollys och Johannes vänner Alice och Jamin, som var hos oss i Sverige förra sommaren. Från den här stunden behövde vi inte tänka på något överhuvudtaget. Jag har lite skämtat om att dessa dagar, så behövde Ulf och jag endast hand om vår personliga hygien själva, för exakt ALLT annat skötte de andra åt oss. Saker som paraply över huvudet för att skydda oss mot solen och värmen, alltid en personlig vattenflaska som väntade i bilen när vi åkte, köpte lokala specialiteter att prova, presenter osv. För att inte tala om allt och då menar jag verkligen allt som de bjöd oss på. Vi försökte flera gånger skicka iväg Johannes för att betala med våra kort, men han fick inte. Till slut gav vi upp. Vi väntar på att de ska komma till Sverige så att vi får försöka bjuda tillbaka med samma generositet.



Vi var på ett ställe som jag inte minns vad det hette. Vi gick runt och shoppade lite, men framförallt möttes vi och satt ner och tittade varandra i ögonen, skrattade och pratade (med tolkhjälp från Molly, Alice och Jamin) och försökte lära känna varandra i flera timmar. Så härligt att äntligen få träffas. Självklart köptes det en massa mat och snacks hela tiden😉.


Fotograf av denna bild är Alice som ligger tvärs över bordet när hon fotar oss andra. En oerhört fin, kul och värdefull stund tillsammans.

Kaohsiung, som är Taiwans största hamnstad.

Dessutom hade den här generösa familjen bokat ett av Taiwans finaste och lyxigaste hotell för första natten, Grand Hotel i Niaosong District – Dahua Village. Hotellet har en österländsk Palatsarkitetur. De röda ”träpelarna” är gjorda av gjuten betong för att kunna stå emot jordbävningar, termiter och tyfoner. Hotellet är kulturellt känt för att ha huserat dignitärer och politisk och diplomatisk aktivitet, samt bröllop i mängder. Det fanns också många bilder på hotellets väggar som vittnade om detta. Ett enormt vackert och oerhört lyxigt boende som kändes kungligt. Här hade vi också lite utbyte av presenter mellan våra länder, det skedde inne vårt rum eller snarare vår svit.









Första kvällen tillsammans blev vi bjudna på ett superfint ställe högt uppe med fin utsikt som hette Hilai Harbour och är en plats som många lokalbor verkligen älskar. Då Kaohsiung är Taiwans största hamnstad, så är också skaldjuren extra färska här.
Hilai Harbour grundades faktiskt här, och det här är
den ursprungliga och flaggskeppsrestaurangen. Idén bakom restaurangen
kommer från hamn- och skaldjurskulturen som Kaohsiung är känd för.
Det är också en av de mest kända och populära bufférestaurangerna i staden. De har taiwanesiska, japanska, kantonesiska, västerländska och thailändska
rätter, plus massor av färska skaldjur, sashimi,
live-cooking stations, teppanyaki, desserter, frukt, glass och drycker. Detta ställe var också Mollys föräldrars tanke, just för att det skulle finnas något för alla att äta. Detta var ett medvetet val att välja detta för att visa oss omtanke, respekt och ett varmt välkomnande, då det var första gången vi möttes. För i Taiwanesisk kultur så är det finaste sättet att välkomna någon, att dela en måltid tillsammans.
Jag gjorde en jämförelse med svenskt julbord, även om jag multiplicerar ett större svenskt julbord ggr. fem så bleknar det i jämförelser med denna enorma buffé. Molly har ju tidigare berättat lite för sina föräldrar om våra svenska traditioner. Jag fyllde då på med lite om Tore Wretmans sätt att äta julbord. Att man måste äta sju tallrikar och i en viss ordning.
Har lånat texten nedan från google AI.
Wretmans Julbordsordning (De klassiska turerna):
- Sill & strömming: Börja med inlagd sill, strömming och tillbehör som bröd, ost och potatis.
- Övrig fisk: Fortsätt med rökt, gravad och inkokt fisk, samt äggrätter.
- Kallskuret & chark: Här kommer pastejer, patéer, korvar, syltor, aladåber.
- Småvarmt: Ät köttbullar, Janssons frestelse, prinskorv, revbensspjäll, dopp i grytan, lutfisk.
- Ostar: En runda med olika ostar och kex.
- Desserter: Frukt, tårtor, Ris à la Malta.
- Godis: Avsluta med konfekt och julgodis.
Mollys pappa påpekade att jag åt för lite, så jag började säga vilken tallrik i ordningen jag var på och sa att jag ju skulle äta sju tallrikar. Så när jag nöjt och stolt visade med fingrarna att jag var på min tallrik nummer fem, ansåg Mollys pappa skrattandes att jag tog för lite på varje tallrik. Det var den här kvällen som också Mollys mamma första gången frågade mig vilken som är min favoritfrukt. Så inte långt efter att jag svarat ananas, så kom Mollys gulliga mamma med en tallrik med massor av ananas på, som hon hittat på buffén till mig. När vi träffades såhär på riktigt för första gången så handlar det inte så mycket om hur olika vi är och gör, utan mer att vi upptäcker ännu mer hur mycket vi tänker, känner och tycker lika. Men vissa småsaker som vi ändå tycker är lite roligt annorlunda finns ju såklart från båda håll. En sak som jag tyckte var lite annorlunda och kul var att vi svenskar följer ganska slaviskt en viss ordning (likt Tore Wretmans) när vi äter julbord/buffé. Men här hoppade man mellan desserter, varmt och kallt och fisk och kött osv. Ingen särskild ordning som man åt maten, som jag uppfattade det. Varför måste man?!😂😍





Vilken underbar första dag tillsammans🥰


Lämna ett svar till Chang Mama Avbryt svar