Tredje dagen i Sanremo var för mig lite av en slappardag. Jag satt ute i T-shirt i solen i flera timmar och skrev och la in bilder på bloggen. Det tog en hel del tid för ”nätet” är lite dåligt här. Vår bostad har ännu inte fått Internet, då det är en ny bostad och det tar tid med Italiensk byråkrati. Det visade sig också att eftersom vårt hus är nytt, inte har en adress. Så när vi gav koordinater till taxichauffören istället, så sa han nej!! jag kan inte köra dit, för det finns ingen väg dit. Men det finns det, bara inte inritad på kartan än. Så det är lite trixigt att åka taxi hem. Dessutom är det väldigt kuperat, en rejält brant backe upp till vårt hus, så även en utmaning för konditionen. För övrigt lite strul/missöden som uppstått dessa första dagar är bl.a att en vinflaska ramlade ur kylen och kraschades mot klinkergolvet. Det var vin och glassplitter över hela golvet. Tack och lov var det vitvin, hade inte varit kul att sätta rödvinsfläckar och stänk på den sprillans nya ljusa inredningen. Men vi har nu invigt den nya dammsugaren och provat golvmoppen. Sedan var det gårdagens tilltänkta lunch (pizzarester) visades ha glömts i mataffären, dagen innan. Dessutom blev det en vattenläcka under diskbänken. Det visade sig vara ett rör som inte är tillräckligt långt/rätt monterat eller dyl. (analys av två ingengörer). Alltså inte vårt fel, men vi fick torka och fixa lite. Så vi har ändå haft lite motstånd också ”mitt i idyllen”.
Fram emot kvällen skulle vi träffa en av mina kusiner, Cilla och hennes Peter. De har haft lägenhet här i Sanremo i ca. 6 år. Vi träffades för en Gin & tonic i Apelsinlunden. Vi fick även en kort guidning på vägen, med rekommendationer på ställen att besöka framöver. Just Apelsinlunden nämns för övrigt i samband med Evert Taubes namn, ett konstverk som han målat ”Flicka i Apelsinlunden” och som ingår i hans serie ”Minnen från Pampas”.
Nåväl, därefter strosade vi vidare genom La Pignas ljuvliga, ringlande och historiska gränder till ett av Cillas och Peters favoritställen. Den lilla pittoreska Spagettirian Il Mulattiere. Ett charmigt, slitet, hjärtligt, annorlunda och familjärt ställe, med okej enkel mat och dryck. Som det sades under kvällen, hit går man mer för atmosfären än för maten.
Vi visades också det som man säger är förlagan till vår Eurovision song contest och melodifestival, nämligen Sanremofestivalen. Den anses vara en anrik musiktävling och har pågått sedan 1951. Varje års vinnare får typ en ”minnesplakett” på huvudgatan Via Giacomo Matteotti. Arenan Ariston här nedan är tydligen gigantiskt stor inuti.
Vi promenerade också bort och tittade på Casinots ljussättning innan vi tog en taxi hem därifrån.
Så kul att få göra det tillsammans med Cilla och Peter som är så bra ambassadörer för Sanremo. Tack till er!
Lämna ett svar